Det som var mitt första cykelpass på en månad efter Norgeresan blev också det sista för en tid framöver. Skrubbsåren och blåmärkena har läkt bra men jag måste fortfarande ta värktabletter för att stå ut med smärtorna i revbenen som tydligen tog den värsta smällen då jag plötsligt låg och kravlade i grusvägskorsningen. Det var inte lätt att sova de första nätterna.
Vidrigast var det nog ändå för en vecka sedan, då någon muskel bakom skulderbladet började krampa ofta och oregelbundet som om någon sticker en kniv i ryggen och vrider om helt appropå, nån eller några gånger per minut samtidigt som kramperna drar ihop bröstkorgen och klämmer ytterligare på de redan ömma revbenen.
Roligare födelsedagar har jag haft.
Vad har i övrigt hänt den senaste månaden då?
Inte mycket, men jag var "lokalvärd" för Mustangklubbens Uppsala-sektions tisdagsträff den 16/8 då vi besökte Nostalgimuseumet i Domarbo. Något som blev uppskattat av de övriga medlemmarna.
Ett uppdrag som kommissarie har jag också utfört.
Finnmarksturen blev hastigt och lustigt uppgraderat till Maraton-SM i XC och då krävdes ytterligare en jurymedlem till de två som redan var tilldelade, och då jag inte hade något planerat så...
Den nya bansträckningen såg trevlig ut, men med ett jobbigt och utslagsgivande avslut.
Fortfarande är det någon ytterligare strykning av täckfärg kvar på några takfötter och vindskidor innan vi kan packa ihop målarutrustningen. Skulle vi behöva vänta till nästa år så gör det inget. Jag är i alla fall mycket nöjd med resultatet.
Inlägg
