söndag 30 maj 2010

Vad är det som händer...


..med mina händer?

Läkaren hittade inget reumatiskt problem med dem. Gott så kan man tycka, men vad är det då som är problemet?
Varför kan jag inte arbeta med dem mer än en kort stund innan de värker så jag blir gråtfärdig?
Jag fick remiss till en arbetsterapeut där jag fick lite träningsattiraljer att öva med. Efter 6 veckor har jag blivit märkbart starkare i händerna, men det gör fortfarande lika ont. Återbesöket i torsdags gav mig fler övningar tillsvidare, om inte annat för att kanske "flytta upp tröskeln" till det börjar att värka.

Terapeuten trodde inte att hon kunde hjälpa mig mer än så och föreslog att jag skulle be min läkare att remittera till handkirurgen...
Det låter inte som något roligt, men jag har nog inga alternativ till det.

måndag 17 maj 2010

Sommar på riktigt

Nu känns det som om sommaren har kommit på riktigt.
I lördags landsvägscykling i kortbyxor, fast den kyliga nordanvinden från havet tarvade armvärmare på.
I söndags MTB-cykling också i kortbenta brallor fast långärmad tröja för vegetationen.
Båda dagarna lite avkoppling i solen på altanen efteråt. Najs.

Och så idag, en tur till Tierp med Mustangen, nercabbat...
Hello sunshine.

fredag 7 maj 2010

Vem vill hindra mig från att cykla tempo?


I onsdags blev Sandvikens "Vidarmilen" i Gästrikeserien inställd pga sjukdom.

Nu meddelas att Västerås Veterantempo i morgon är inställt för att trafikverket inte lämnar tillstånd för tävlingen...
http://www2.idrottonline.se/templates/NewsPage.aspx?id=474546
*SUCK*

Lite oroande utveckling, då jag hört om fler tävlingar som inte fått tillstånd.
Läge att mail-bomba Trafikverket?

Mustangen är i alla fall påställd, så kanske om regnet håller sig borta att det blir en sväng in till Gävle och cruisingen på lördagkväll.

tisdag 4 maj 2010

I stället för...

Den 17 april skulle vårt plan ha flugit oss till Mallorca, men en kräksjuk vulkan på Island såg till att så inte blev fallet.
Så, sent samma dag kom det slutliga beskedet från Ving att ställa in flygningen, efter att ha skjutits upp 2 gånger. Nu var man ju ändå lite förberedd på detta då det pågått några dagar innan, så alternativa tankar hade redan tagit fart i min skalle.

Och vad var det då, undrar vän av ordning?
Bil, förståss. Vägarna var ju inte avstängda.
Cyklarna var ju redan packade till ett minimum, lyftes ur cykelväskorna och packades in i bagaget på BMW'n och fick dessutom plats under insynsskyddet!!
Lite ompackning i övrigt, väskorna packades i baksätet och iväg for vi.
Hade vi tagit två veckors semester för att cykla, så skulle vi minsann inte vara kvar i iskylan och göra det. På lördagseftermiddagen rullade vi iväg.
Siktet ställdes mot Provence.

Vi turades om att köra/sova och hade på söndagskvällen hunnit via Helsingborg, Puttgarden, Hamburg, Stuttgart och Geneve ända ner till Grenoble. Där tog vi in på hotell för att ta den sista biten dagen efter och vara utvilade när vi letade boende i området.

I Tavernes ca 50km nordost om Marseille hittade vi en lägenhet att hyra i 10 nätter till ett bra pris.
Det finns berg i Provence, men nu cyklade vi inte i dem, det var backigt nog ändå. Aldrig platt, uppför eller utför, mer eller mindre. Vädret var lagom varmt och skönt. Drygt 20 grader med sol och växlande molnighet. Vi cyklade tisdag, onsdag och torsdag.


Fredagen bjöd på regn, så då tog vi bilen till Marseille för att turista lite. Men vi ledsnade nästan redan på vägen in i stan pga den röriga trafiken. Vi promenerade runt lite, käkade, promenerade lite till och åkte sedan tillbaka till vår by.


Mera cykling lördag, söndag och måndag, för att sedan på tisdagen vila samt åka och titta på Grand Canyon de Verdun. En mycket fascinerande biltur med lodräta bergväggar som störtade ner brevid vägen. Otroligt vackert.


Onsdagen blev sista cykeldagen och på torsdagen packade vi bilen och rullade hemåt igen. Denna gång via Nice, Genua, Milano och upp genom Schweiz för övernattning, innan vi krossade Tyskland igen. Ny övernattning i ett sista-aprilstökigt Helsingborg och sedan de sista 70 milen genom det kylslagna hemlandet innan vi sent på lördageftermiddagen var hemma i Tierp igen.

Lite reflexioner:
- Provence är vackert och cykelvänligt.
- Vi hade tur med trafiken och vädret.
- Fransmän kan INTE tala andra språk än franska, med otroligt få undantag. Inte ens MTV-generationen kan engelska...
- Det är spännande att beställa mat från en meny man inte begriper ett ord av, från en kypare som man inte kan göra sig förstådd med.
- Trots högre marschfart och ryckigare tempo på Autobahn så drar BMW'n mindre bensin där än på svenska motorvägar i jämn fart. Jag begriper inte varför.