Ljudet av hästkrafter och Bella Italia

Det finns saker att göra som känns viktigare än att blogga ibland, men om jag nu ska sammanfatta två månader på några rader så tar jag bara med det viktigaste.

Inledningsvis har jobbet inneburit en del övertid, då en hel del av underhållet på distributionsnätet sker innan blockens revisioner påbörjas. Vi vill ju inte bryta spänningen för alla andra under dagtid, så det har blivit några helger och kvällar för detta.

Kollegans gamla 80-tals Peugeot som jag skulle påbörja vid förra noteringen gav mig en del problem. Jag gjorde jag en liten uppfräschning på den, bytte slitdelar som vajrar, kedja, bromsbelägg, däck, slang och styrlinda samt en allmän rengöring och uppsmörjning. Den interna vajerdragningen visade sig vara lite motspänstig. Det behövdes lite klurighet för att få ordning på prylarna.

Toscana = Amore
Vår resa till Montecatini Terme, beläget mellan Pisa och Florens, visade sig vara en riktig höjdare. Bilresan flöt fint både ner och hem. Vi slapp trafikstockningar och andra tråkigheter. Att turas om att köra och sova ger hyfsad snittfart och god bränsleekonomi utan att det blir jobbigt bakom ratten. Resan ner hade vi enligt BMW’ns färddator nästan exakt 100km/h i snitt och 0,8l/mil på de drygt 250 milen.

Vi bjöds på ett genomgående bra väder, vacker natur, fina cykelvägar och god mat.

Dock fick vi omplanera rutten en dag då vi överraskades av regn. Två andra dagar regnade bort så då vi hittade på annat än cykling. 

En dag tog vi bilen till Florens och turistade och en dag åkte vi till Verona för att titta på Giro d’Italia, lagtempoetappen.

.

Ett mycket fascinerande skådespel och evenemang.

Annars var det härlig cykling i toscansk försommarsol i 8 av nio cykeldagar. 

Så mycket fanns att njuta av, att vår tänkta dag kring Cinque Terre sparas till en senare resa.

 

 

Trafikintensiteten var betydligt värre än de tidigare gångerna vi varit i Italien och cyklat.
In bland bilarna och ta sin plats var devisen om man inte ville bli fast i korsningar och rondeller. Då fick man den respekten man behöver för att kunna cykla någorlunda säkert.
Trafikreglerna tycks bara vara rekommendationer här och man bryter mot dem när det passar en själv, om reglerna inte stämmer överens med ens intentioner...
Vi såg under våra dagar tre bilkrockar som nyligen inträffat och bevittnade en som hände 100m framför oss.


Mustangen har fått sina nya pipor monterade.
Bortsett från att ljudet i kameran inte alls återger hur det verkligen låter, så ger det i alla fall en återspegling av skillnaden.

Före bytet

och efter.

Om jag inte är försiktig på gasen så kan jag skrämma ihjäl folk, eller väcka redan döda...

Sedan har jag hunnit med att köra remhaveri på kompressorn. Dock är jag numer förberedd så jag har både verktyg och reservremmar i bilen.


Var iväg och provade nya 3-serien härom veckan. Habegäret minskade ju inte direkt.
Eriksson Bilteam hade en mycket trevlig och ganska välutrustad 320d till utlåning.
Samma dag som vi var där hade prislistorna anlänt till handlaren, och det var inte riktigt lika roligt att läsa den som att köra bilen.
Rent förnuftsmässigt är 320d’n fullt tillräcklig på alla plan och att utrusta den med allt som jag vill ha ger en dyr bil. Men, då saknas fortfarande två cylindrar enligt min definition av BMW. Att då utrusta en 330d enligt min specifikation blir således ännu dyrare. *suck*

Under förutsättning att jag behåller den i 10år, så som jag har med min nuvarande, så kanske skillnaden är marginell, det är i alla fall vad jag försöker inbilla mig.
Att lägga ut en massa pengar och ändå sakna det där lilla extra varje gång man sätter sig bakom ratten, är det dumsnålt?
Eller betala extra för något som egentligen bara tillfredsställer själen (och bilhandlaren), är det onödig lyx?
Känsla eller förnuft? Ett tvåfrontskrig har utbrutit i mitt sinne.