Så, sent samma dag kom det slutliga beskedet från Ving att ställa in flygningen, efter att ha skjutits upp 2 gånger. Nu var man ju ändå lite förberedd på detta då det pågått några dagar innan, så alternativa tankar hade redan tagit fart i min skalle.
Och vad var det då, undrar vän av ordning?
Bil, förståss. Vägarna var ju inte avstängda.
Cyklarna var ju redan packade till ett minimum, lyftes ur cykelväskorna och packades in i bagaget på BMW'n och fick dessutom plats under insynsskyddet!!
Lite ompackning i övrigt, väskorna packades i baksätet och iväg for vi.
Hade vi tagit två veckors semester för att cykla, så skulle vi minsann inte vara kvar i iskylan och göra det. På lördagseftermiddagen rullade vi iväg.
Siktet ställdes mot Provence.
Vi turades om att köra/sova och hade på söndagskvällen hunnit via Helsingborg, Puttgarden, Hamburg, Stuttgart och Geneve ända ner till Grenoble. Där tog vi in på hotell för att ta den sista biten dagen efter och vara utvilade när vi letade boende i området.
I Tavernes ca 50km nordost om Marseille hittade vi en lägenhet att hyra i 10 nätter till ett bra pris.
Det finns berg i Provence, men nu cyklade vi inte i dem, det var backigt nog ändå. Aldrig platt, uppför eller utför, mer eller mindre. Vädret var lagom varmt och skönt. Drygt 20 grader med sol och växlande molnighet. Vi cyklade tisdag, onsdag och torsdag.
Fredagen bjöd på regn, så då tog vi bilen till Marseille för att turista lite. Men vi ledsnade nästan redan på vägen in i stan pga den röriga trafiken. Vi promenerade runt lite, käkade, promenerade lite till och åkte sedan tillbaka till vår by.
Mera cykling lördag, söndag och måndag, för att sedan på tisdagen vila samt åka och titta på Grand Canyon de Verdun. En mycket fascinerande biltur med lodräta bergväggar som störtade ner brevid vägen. Otroligt vackert.
Onsdagen blev sista cykeldagen och på torsdagen packade vi bilen och rullade hemåt igen. Denna gång via Nice, Genua, Milano och upp genom Schweiz för övernattning, innan vi krossade Tyskland igen. Ny övernattning i ett sista-aprilstökigt Helsingborg och sedan de sista 70 milen genom det kylslagna hemlandet innan vi sent på lördageftermiddagen var hemma i Tierp igen.
Lite reflexioner:
- Provence är vackert och cykelvänligt.
- Vi hade tur med trafiken och vädret.
- Fransmän kan INTE tala andra språk än franska, med otroligt få undantag. Inte ens MTV-generationen kan engelska...
- Det är spännande att beställa mat från en meny man inte begriper ett ord av, från en kypare som man inte kan göra sig förstådd med.
- Trots högre marschfart och ryckigare tempo på Autobahn så drar BMW'n mindre bensin där än på svenska motorvägar i jämn fart. Jag begriper inte varför.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar