Efter mer än sex...

..veckor gör det fortfarande ont i revbenen. Även om värken inte är konstant så är den begränsande för mig i vissa fall i vardagen, men det blir i alla fall bättre och bättre.


Jag har nu laddat mina lampor för snart ska jag ut i mörkret och cykla. 

Årets bästa cykling är den i höstmörkret innan snön kommer. Rävar, älgar, vildsvin och rådjur samt ett och annat lodjur är vad jag brukar se under mina rundor i nordupplandsskogarna. Jag längtar efter att komma ut och trampa igen. Om någon skulle vilja följa med på dessa turer så är det bara att höra av sig så ordnar jag ett "safari".

Sedan förra bloggningen har jag varit och provkört den nya BMW 1-serien. Eriksson Bil Team i Gävle hade en svart 118d ställd till kundkörning samt en vit 116d i bilhallen för detaljstudier. Jag satt och torrbröt bakom ratten i den vita en stund och kunde konstatera att kvalitetskänslan är genomgående hög, men plasten i knapparna på mittkonsollen kändes inte riktigt premium. Där måste jag hävda att BMW backat lite, eller så är det just bara 1’an som är så här. Jag har ju ännu inte hunnit prova den senaste 5’an för att kunna jämföra på den punkten.

När så tiden kommit för min tur att köra den svarta 118d, så fann jag mig snabbt tillrätta. Den hade dessutom sportstolar ( som den vita inte hade ) som är riktigt bra, bättre än de sportstolarna jag har i min egen.

Ute på vägen rör den sig mycket rappt och alert och känns aldrig klen eller otillräcklig. Dock är den ju som de flesta dieslar inte direkt gjord för att varvas friskt så det blev till att veva tidigt med spaken för att istället utnyttja det kraftfulla bottendraget i motorn. Växellådan å andra sidan är så där härligt mekaniskt precis och direkt, så lägena trillar nästan i av sig själv så fort man petar till spaken. Jag letade mig ut till de närmaste krokvägarna mellan Valbo och Hagaström för att hinna känna på bilen på de 15-20 minuter jag hade till förfogande. Nu misslyckades jag med att hinna tillbaka i tid, delvis pga bommar som gick ned och delvis för att tiden gick så fort att jag inte riktigt hade koll på klockan, men jag fick mest leenden av försäljarna då jag försökte förklara...

Åter i bilhallen träffade jag farsan och Leila som också var inne för att kika på nyheterna. De har ju själva en 118d av ett par tidigare årsmodeller. De hade heller inte uppfattat att det fanns en provkörningsbil, så när jag nämnde det skrev de upp sig på listan de också. Såg att farsgubben hade ett stort leende på läpparna när de drog iväg med bilen.

Sedan träffade jag på en kollega från jobbet som förälskade sig i den vita 116. Jag har frågat henne flera gånger sedan dess om hon inte beställt någon än, och snart tror jag faktiskt att hon fått med resten av sin familj på idéen.

Samtidigt hade BMW Club Schweden en träff på parkeringen hos Eriksson BilTeam och några guldkorn hade samlats. Det var rätt intressant och titta på de fina bilarna. Bilder på dessa finns här. 

325’an har nu fått lite service, inför stundande höstsemester. Bilen har själv talat om för mig att det blivit dags. Passade på att lämna den på Novation i Uppsala under tiden då jag hade ett inbokat besök på Akademiska. Oljeservice, samt byte av bromsvätska, kylarvätska och kupéfilter var det enligt serviceboken tid för.

Mitt besök på UAS bestod i att diskutera med läkare vad som behövs för fortsatt utredning av värken i mina händer. Läkaren tyckte att eftersom de ännu inte hittat något konkret och då jag kan både arbeta och cykla utan större besvär så var väl allt frid och fröjd, men när jag påpekade att jag kan inte göra särskilt många andra vardagssysslor utan att känna av värken som dessutom har blivit värre, så gav han med sig. Han ska skicka en remiss till magnetröntgen av händerna. Fortsättning följer.

Fågelhuset är under renovering. Ett nytt tak är tillverkat och vindskidor håller på att sågas till. En bit ny takpapp ska också på plats. Och så förståss så ska det målas i samma färg som vårt nymålade hus.

Det syns nu ganska tydligt att hösten är här.