Snart slut

på semestern...
Veckorna går fort, önskar jag hade fler lediga dagar nu. Har så mycket som borde göras. Hittills har det i alla fall varit en bra ledighet.

Direkt på eftermiddagen sista arbetsdagen packade BW och jag bilen,
sedan väntade vi några timmar innan vi rullade iväg.

Via Trelleborg och Travemünde åkte vi sedan till Bruttig-Fankel strax utanför Cochem längs Mosel, dit vi anlände tidigt på söndagsmorgonen. Det pågick en marknad i byn som vi besökte innan vi checkade in på hotellet. Hopmontering av cyklar, därefter ut på en eftermiddagstur i den tryckande värmen. Vi tog direkt backen upp alldeles bredvid hotellet. Den brantade på sig mer och mer och var snart uppe knäckarbrant för min utväxling på 39/28. Önskade i det läget jag monterat compactpartiet likt jag gjort på BW's cykel.

En sak lärde jag mig: starta inte med en 14% backe i 35-gradig värme utan uppvärmning...
Resten av turen gick dock bra, liksom den andra branta backen under rundan. Bäst var dock glassen.



Nästa dag tog vi en tur till Nürburgring för lunch och titta på lite roliga bilar.
Nordslingan hade någon engelsk? motorklubb bokat upp då det inte var öppet för allmänheten och ett antal, mestadels engelskreggade bilar hade skoj och körde friskt på banan.
Lika varmt var det även denna dag, och rejält backigt, över 1000 höjdmeter på de lite drygt 5 milen vi hade bort och ytterligare 500 på hemvägen "nerför".


Tisdagen bjöd på lika mycket sol och värme, så vi beslöt att ta en lite lättare tur längs floden med "bara en" klättring. Glasspaus på en parkbänk längs floden alldeles utanför Zell, lunch vid flodkanten i Trarbach och punktering på en kokhet väg in mot Alf.





Kvällen avslutades efter middagen med ett besök hos Weingut Gert Ostermann, där det erbjöds vinprovning från gårdens egna produkter, varvat med historier om vinodling genom tiderna och på gården från gamla dagar till nu.
Det bjöds frikostigt och vi lät oss smaka, så väl att vi köpte med oss 8 flaskor av olika sorter och kvaliteter.

Onsdagen tog vi en lite kortare runda då våra ändalykter visade tecken på att säga ifrån. Uppe på backarna fläktade vinden åtminstone lite grann jämfört med nere i dalarna. Det var nog den varmaste dagen av dem alla då vi under eftermiddagen hade 39 grader på våra cykeldatorer. Inte desto mindre trevlig tur för det.


Torsdagen blev en shoppingdag i Cochem, och lika bra var det då det regnade lite i omgångar under dan. Vi besökte också den tjusiga Reichsburg som ligger ovan staden.

På det hela en mycket trevlig vecka i Tyskland.
Fredagsmorgonen ägnades åt packning av bilen för att efter frukosten styra kosan till nästa cykeläventyr.

Vid 18-tiden har vi nått Puttgarden där vi gör ett besök på Bordershop. En ombyggd "pråm" med 4 våningar öl, vin, sprit och lite snask.
3 intressanta whisky-sorter inhandlades till "samlingen". Några finare viner hamnade också i vagnen.
På färjan och fortsatt resa genom Danmark till nästa färja, och så, strax före midnatt når vi Laholm. Där vi letar oss fram till den nya M6-campingen och Nickes husvagn. Ett kort hej och så i säng.

Lördagen blev en softardag, handla lite nödvändigheter som mat t.ex., sätta upp förtältet, montera ihop cyklarna igen, anmäla oss...
Söndagen kom med regn och kyla, BW och jag stod över dagens etapp. Det ska vara roligt att cykla och det tycker inte jag det är, när det regnar.
Måndagen var desto bättre, om än lite svalt på morgonen så i alla fall solsken. Lovade BW att cykla med henne och vi hamnade från första depån i ett mycket trevligt gäng. Så bra att vi bestämde oss för att cykla med dem på tisdagen också, som även det var en sval men solig dag, och blåsig...

Men allting har sin ände och korven har två. BW hade kunder inbokade på torsdagen så vi packade ihop våra saker på nytt på tisdageftermiddagen. Kvällen avslutades med gemensam grillning på campen och det var en mycket bra avslutning för vår del. Efter frukost var det dags att säga farväl till alla våra vänner och sätta sig i bilen och rulla hemåt.

Nu har BW åkt till värmen i Turkiet tillsammans med Emma och här hemma regnar det varannan dag. Några av sakerna på "att göra"-listan lär betas av, hoppas jag hinner med dem alla...

Det finns dagar...

som är bättre än andra. Som i söndags till exempel.
BW och jag fick besök av min kollega Ingvar. Vi skulle göra årets Laxö-tur på MTB.
Solen sken, varmt och skönt men ändå en fläktande bris från havet.
Stigen längs Upplandsleden från Dragon Gate till Älvkarleby är mestadels lättåkt stig genom tallskog men ändå varierande och naturskön där den ringlar sig av och till längs Dalälvens strandbrink.

Att sedan sätta sig och njuta av traktens kanske bästa räksmörgås på Café Furiren, ja då finns inte så mycket mer att önska sig.


Kände av knäet på hemvägen, inte så illa men ändå oroväckande. Ska det aldrig ge sig?
Förkylningen från VSM-veckan är i alla fall borta. Skönt det, nu när semestern är på G.


Den gångna lördagen var inte heller illa.
Power Big Meet i Västerås. Även där riktigt varmt och turligt nog lite blåsigt på fältet, annars hade det nog varit olidligt. Otroligt många Mustanger i "klubbhagen", med råge största klubb, kul.

Buddy tycke nog värmen var lite jobbig, men han njöt desto mer när vi åkte nedcabbat.
Marknaden på PowerMeet har som vanligt det mesta som rör jänkebilar och raggarkultur. Även om man inte tänkt handla något så är det spännande att botanisera bland alla kulturskatter och krafs.


Vid entrén till fältet så fick jag en Power-nummerplåt. Jag vet att sådana tidigare har delats ut till dagens första 100 deltagare, så varför jag fick en som kom som kanske 4873:e vet jag inte, men det var kul att få en.

Veteran-SM och elände

Årets V-SM går åter igen i Järvsö. Vackert så. Förra året var arrangemanget helt ok, även om jag hade sett en lite mindre backe på linjet.
Och se där, jag fick mina önskningar uppfyllda till i år. Nu är linjebanan delvis en annan och mördarbacken ( för mig ) är borta.


Då kommer något annat i stället...

Mitt knä som bråkat ett tag nu under våren, en inflammation i slemsäcken bak i vänster knäveck, vill inte ge med sig, trots två voltarenkurer.
Det har hindrat mig från att köra riktigt hårt vid flera tillfällen. Senast Vätternrundan då det var tänkt att jag skulle cykla på under 7 timmar och 30 minuter. Mina kamrater i ContiTestTeam ( en del av dem iaf ) klarade målet med 6 minuter tillgodo.
Jag bytte startgrupp och cyklade i mer makligt tempo med BW istället. Det var rätt skönt att stanna i depåer och dricka blåbärssoppa och kaffe också, men blött och kallt på morgonsidan.
Cykla lugnt skulle inte vara någon fara enligt läkaren som diagnosticerade mig, tur det för hur skulle man mått om jag inte fått cykla?

Så, jag saknar alltså de där riktiga fartpassen. Fast vi de (få) tillfällen jag provat har dock farten varit god. Hur det går att hänga på i klungan i Järvsö får tiden utvisa.


Åsså så där vältajmat under midsommarhelgen kommer grädden på moset.

Snuva, halsont och nu ett par dagar senare hosta och bröstsmärtor...

Jag åker i alla fall till V-SM och gör ett försök om det inte blir sämre. Deltar om inte annat för nöjets och sällskapets skull.
Hur som helst verkar det inte vara mitt cykel(tävlings)år i år.


Däremot på upplevelsecyklingens sida skrivs det fler kapitel i boken.
Först Provence tidigare i år.
Moseldalen under semestern, nu är hotell och färjor bokade.
En halv6'a i Laholm på hemvägen ska tajmas.

GranFondo Cinque Terre i september tycks dessvärre inte bli något, så vi kanske tar en "Chase the sun" till Misano i stället.
Se där, det finns alltid något att se fram emot i allt elände.

Har nu fått en remissbekräftelse från handkirurgen. Inom 3 månader lovar de att jag ska få komma dit...

Vad är det som händer...

..med mina händer?

Läkaren hittade inget reumatiskt problem med dem. Gott så kan man tycka, men vad är det då som är problemet?
Varför kan jag inte arbeta med dem mer än en kort stund innan de värker så jag blir gråtfärdig?
Jag fick remiss till en arbetsterapeut där jag fick lite träningsattiraljer att öva med. Efter 6 veckor har jag blivit märkbart starkare i händerna, men det gör fortfarande lika ont. Återbesöket i torsdags gav mig fler övningar tillsvidare, om inte annat för att kanske "flytta upp tröskeln" till det börjar att värka.

Terapeuten trodde inte att hon kunde hjälpa mig mer än så och föreslog att jag skulle be min läkare att remittera till handkirurgen...
Det låter inte som något roligt, men jag har nog inga alternativ till det.

Sommar på riktigt

Nu känns det som om sommaren har kommit på riktigt.
I lördags landsvägscykling i kortbyxor, fast den kyliga nordanvinden från havet tarvade armvärmare på.
I söndags MTB-cykling också i kortbenta brallor fast långärmad tröja för vegetationen.
Båda dagarna lite avkoppling i solen på altanen efteråt. Najs.

Och så idag, en tur till Tierp med Mustangen, nercabbat...
Hello sunshine.

Vem vill hindra mig från att cykla tempo?

I onsdags blev Sandvikens "Vidarmilen" i Gästrikeserien inställd pga sjukdom.

Nu meddelas att Västerås Veterantempo i morgon är inställt för att trafikverket inte lämnar tillstånd för tävlingen...
http://www2.idrottonline.se/templates/NewsPage.aspx?id=474546
*SUCK*

Lite oroande utveckling, då jag hört om fler tävlingar som inte fått tillstånd.
Läge att mail-bomba Trafikverket?

Mustangen är i alla fall påställd, så kanske om regnet håller sig borta att det blir en sväng in till Gävle och cruisingen på lördagkväll.

I stället för...

Den 17 april skulle vårt plan ha flugit oss till Mallorca, men en kräksjuk vulkan på Island såg till att så inte blev fallet.
Så, sent samma dag kom det slutliga beskedet från Ving att ställa in flygningen, efter att ha skjutits upp 2 gånger. Nu var man ju ändå lite förberedd på detta då det pågått några dagar innan, så alternativa tankar hade redan tagit fart i min skalle.

Och vad var det då, undrar vän av ordning?
Bil, förståss. Vägarna var ju inte avstängda.
Cyklarna var ju redan packade till ett minimum, lyftes ur cykelväskorna och packades in i bagaget på BMW'n och fick dessutom plats under insynsskyddet!!
Lite ompackning i övrigt, väskorna packades i baksätet och iväg for vi.
Hade vi tagit två veckors semester för att cykla, så skulle vi minsann inte vara kvar i iskylan och göra det. På lördagseftermiddagen rullade vi iväg.
Siktet ställdes mot Provence.

Vi turades om att köra/sova och hade på söndagskvällen hunnit via Helsingborg, Puttgarden, Hamburg, Stuttgart och Geneve ända ner till Grenoble. Där tog vi in på hotell för att ta den sista biten dagen efter och vara utvilade när vi letade boende i området.

I Tavernes ca 50km nordost om Marseille hittade vi en lägenhet att hyra i 10 nätter till ett bra pris.
Det finns berg i Provence, men nu cyklade vi inte i dem, det var backigt nog ändå. Aldrig platt, uppför eller utför, mer eller mindre. Vädret var lagom varmt och skönt. Drygt 20 grader med sol och växlande molnighet. Vi cyklade tisdag, onsdag och torsdag.


Fredagen bjöd på regn, så då tog vi bilen till Marseille för att turista lite. Men vi ledsnade nästan redan på vägen in i stan pga den röriga trafiken. Vi promenerade runt lite, käkade, promenerade lite till och åkte sedan tillbaka till vår by.


Mera cykling lördag, söndag och måndag, för att sedan på tisdagen vila samt åka och titta på Grand Canyon de Verdun. En mycket fascinerande biltur med lodräta bergväggar som störtade ner brevid vägen. Otroligt vackert.


Onsdagen blev sista cykeldagen och på torsdagen packade vi bilen och rullade hemåt igen. Denna gång via Nice, Genua, Milano och upp genom Schweiz för övernattning, innan vi krossade Tyskland igen. Ny övernattning i ett sista-aprilstökigt Helsingborg och sedan de sista 70 milen genom det kylslagna hemlandet innan vi sent på lördageftermiddagen var hemma i Tierp igen.

Lite reflexioner:
- Provence är vackert och cykelvänligt.
- Vi hade tur med trafiken och vädret.
- Fransmän kan INTE tala andra språk än franska, med otroligt få undantag. Inte ens MTV-generationen kan engelska...
- Det är spännande att beställa mat från en meny man inte begriper ett ord av, från en kypare som man inte kan göra sig förstådd med.
- Trots högre marschfart och ryckigare tempo på Autobahn så drar BMW'n mindre bensin där än på svenska motorvägar i jämn fart. Jag begriper inte varför.